Intressant diskussion inklusive kommentarerna.

Vad är det för mening med demokratin när den ändå bara leder till att nationens – och därmed mitt i min egenskap av medborgare och skattebetalare, det vill säga systemfinansiär – öde lämnas i händerna på ett gäng ombud, politikerna alltså, som inte verkar begripa att de ska tjäna mig, uppdragsgivaren, utan tänker mest på sig själva? Det var inte så här det var tänkt, alltså att den demokrati som svenska folket, i huvudsak representerat av socialdemokraterna och liberalerna, så hett efterlängtat, skulle urarta till ett politikervälde.

Med din tillåtelse vill jag gärna framför några observationer avseende vår samhällsform (eller kanske till och med upptäckter) som förefaller mig relevanta men otillräckligt uppmärksammade.

Den första observationen är att vi bör lära av Platon att samhällsformerna eller statsskicken, till exempel demokratin, inte är fasta konstruktioner och rättesnören, ungefär som den gamla arkivmetern i Paris, utan dynamiska, levande väsen under ständig förändring. Och fort går det. Det inser alla som läser Sveriges regeringsform, alltså den instruktionsbok för driften av Sverige som det vid det laget tämligen nymornade politikerväldets skarpaste och mest framåtblickande hjärnor formulerade för bara drygt femtio år sedan.

Läs vidare på Det Goda Samhället.