EU begår ekonomiskt självmord.

Dessa artiklar ger bra förklaringar till EU:s vansinniga politik. Men varför vill man dessutom ha krig med Ryssland? Med dålig ekonomi kan man ju inte vinna eller är det en del av självmordet?.

Thomas Fazi 30 maj på UnHerd

EU:s självmord via tusen sanktioner fortsätter oförminskat. Till synes missnöjd med de ekonomiska och industriella konsekvenser som sanktionerna redan har tillfogat Europa under de senaste tre åren, presenterade Europeiska kommissionen tidigare denna månad en ny plan för att eliminera all rysk energiimport inom två år – inklusive gas, flytande naturgas, olja och anrikat uran för kärnkraftverk.

Som en del av sin uppdaterade REPowerEU-färdplan lovade kommissionen att förbjuda spotmarknadsgasimport från Ryssland – inklusive både befintliga och nya kontrakt, vilka för närvarande står för en tredjedel av EU:s gasinköp – senast i slutet av 2025. Den föreslog också att alla långsiktiga ryska energikontrakt skulle förbjudas senast 2027.

Före kriget i Ukraina levererade Ryssland huvuddelen av EU:s gas via rörledningar. Sedan dess har EU minskat Rysslands andel av sin gasimport från 45 % år 2021 till 19 % år 2024, med en ytterligare minskning till 13 % som förväntas för 2025. Ryssland är fortfarande EU:s tredje största gasleverantör efter Norge och Algeriet. För att fylla gapet har Europa vänt sig till flytande naturgas, eller LNG, vars andel av den totala gasimporten har ökat från 20 % till 50 %. Nästan hälften av detta kommer från USA.

Problemet är att LNG är mycket dyrare och mer volatilt än rörledningsgas. Medan rörledningsimport vanligtvis säkras genom långsiktiga kontrakt, är LNG-priserna knutna till den globala spotmarknaden, vilket gör dem sårbara för finansiell spekulation och geopolitiska chocker – vilket resulterar i högre kostnader och större osäkerhet.

Ironiskt nog, samtidigt som EU minskar rörledningsimporten från Ryssland, har de ökat sina inköp av rysk LNG. Bara under de första fyra månaderna 2025 ökade de ryska LNG-leveranserna till Europa med 12 % jämfört med föregående år. Varför? Dels för att en fullständig och omedelbar avstängning aldrig var möjlig; dessutom vägrade länder som Ungern och Slovakien uttryckligen att byta billig rysk gas mot dyr amerikansk LNG. Men detta berodde också på juridiska skäl: många europeiska företag är fortfarande bundna till långsiktiga ”take-or-pay”-avtal med ryska leverantörer. Enligt dessa avtal – ofta undertecknade före 2022 – måste köpare betala för avtalade volymer oavsett om de får gasen eller inte. Detta gör fortsatt import, även till högre priser, till ett rationellt val.

Läs vidare på Global Politics.