Arnstberg nämner Katarina Real och morgonbönstvång och det stämmer, men vi som tågpendlade från kranskommunerna var befriade. Det var en bra skola med ordning och reda och intresserade lärare. Min kemilärare fick mig att läsa Lehrbuch der anorganischen Chemie (650 sidor) på tyska. Blev bra betyg och hygglig tyska!

I småskolan var jag en stjärna men i övrigt var hela min skolgång fram till att jag började på universitetet en problematisk historia. Bland annat skolkade jag mycket och förstod inte poängen med att göra sina läxor.

Det som skilde agnarna från vetet var betygen. Var de tillräckligt höga så kunde man fortsätta i läroverk, annars var det folkskolan som gällde. Efter östtysk modell döptes den om till enhetsskolan. Sjätte klass var sista chansen att komma in i läroverk och det tillhör mitt livs största obesvarade frågor varför min klassföreståndare, ”fröken Björnson” felaktigt gav mig tillräckligt höga betyg så jag skulle komma in. Hon ljög helt enkelt.

Mitt första läroverksår gick jag i vad som måste ha varit en av Stockholms mest konservativa skolor, Katarina Real. Här fanns inte en chans att skolka och kom man för sent till morgonbönen i aulan så släpptes man inte in. I klassrummet hade vi inte små skrivbord med lösa stolar utan den äldre modellen med fast bänk. När man ville svara på en fråga räckte man upp handen och fick man svara så reste man sig och stod näst intill i givakt, när man svarade. Självklart duade vi inte våra lärare utan titulerade dem magistern och fröken.

Läs vidare om superskurkarna: Sekularisering, Invandring och Människors lika värde på Invandring och mörkläggning.