I hela västerlandet har vi ungefär samma problem med låg tillväxt, eftersatt infrastruktur, ökande arbetslöshet, okontrollerad immigration och växande sociala klyftor av ekonomisk, social och kulturell karaktär.

Dagens politikerstyrda samhällen visar sig oförmögna att lösa dessa problem. Det är underligt eftersom det var lösningen av just sådant som gjorde västerlandet, kanske särskilt Sverige, så lyckosamt under rekordåren från krigsslutet och tre, fyra decennier framåt. Då blev Sverige en internationell förebild – ”den svenska modellen” – just för att vi så framgångsrikt hanterade de problem som idag jagar oss i hasorna. Dassen på bakgårdarna försvann, varmt och kallt vatten installerades i bostäderna, invandrarna ställde sig på led för att bemanna svarvarna i den expanderande industrin, skolbarnen lydde lärarna, förkovrade sig och fick tåla att gå om klassen vid underkända betyg.

att systemet fungerade i bemärkelsen att Sverige och det övriga västerlandet blev internationella förebilder kan inte förnekas. Men hur processen gick till och om den över huvud taget hade något att göra med politikernas insatser vet vi faktiskt inte. Jag vet att detta uttalande är tabu, vilket betyder att det egentligen inte får sägas.

Så låt mig skruva upp det lite till. Vi försöker numera lösa samma samhälleliga problem som under rekordåren och dessutom med samma metoder, det vill säga den ena efter den andra offentliga insatsen från miljonprogrammet till det lågaffektiva bemötandet, utan att de eftersträvade resultaten nu för tiden tycks ens komma i närheten av att förverkligas.

Läs vidare på Det Goda Samhället och fundera på om det inte finns mer bakomliggande faktorer. Dessa beskrivs bra av Joshua Stylman i:

From Fiat Everything to Real Everything

Why Old-World Values Are the Ultimate Modern Rebellion

Du kan läsa en översättning av Från fiat allt till äkta allt I på: Larry N F Eastmans blogg.