Utanför åsiktskorridoren och vad du annars inte får veta! *** Hitta det bästa inom Nya Media. *** En tjänst från Medborgarperspektiv.se.

Söndagskrönika: Kvinnornas politiska retorik

Arnstberg avslutar krönikan, som handlar om mycket mer än kvinnors retorik, så här:

När jag skrivit det stannar jag upp och tänker ”De kanske inte kan det, därför att de inte vet”. Den formuleringen är ingen ursäkt. Det är medias dödsdom. Med en så undermålig journalistik är det för dem omöjligt att på sikt överleva.

Så har Anna-Karin Hatt lämnat sitt partiledarskap för Centern. Motiveringen, utan precisering, är allt hat och alla hot som gjort att hon känner sig otrygg. Alla mainstreamjournalister suckar över utvecklingen men ingen fördjupar frågan och givetvis ser de inte sin egen roll, som när aktivistjournalisten Daniel Suhonen deklarerade sitt eget samhällsideal: ”Jag vill ha en politik där man varje morgon kan bidra till ett socialistiskt samhällsbygge och blir det att ta upp Kalashnikoven och skjuta – då gör vi det.” Och Dagens Nyheters flitiga ledarskribent Isobel Hadley-Kamptz som på valnatten 2010 twittrade att hon ville döda sina meningsmotståndare. För henne var alla som skriver på nättidningen Fria Tider rasistsvin. För offentliga dissidenter är deras hat svårt att tampas med, eftersom det är de som styr den offentliga debatten.

Ingen frågar varför vissa politiker är både hatade och hotade mer än andra. Det kan ju bero på att de styr över folket, men utan att ha någon kontakt med folket. De behöver inte tampas med en dålig ekonomi, de behöver inte bo i de blandade samhällen de själva förespråkar etc. Varför ställer de inte några frågor, en undran som också kan gälla för Anna-Karin Hatt. Är det kanske för att de anar att de inte kommer att gilla svaren?

Jag ser och lyssnar till Richard Sörman när han på nyhetskanalen Riks i en närmare två timmar lång genomgång sågar Anna-Karin Hatt jämns med fotknölarna. Med referens till Katarina Barrlings bok ”Världens mest protestantiska land: Sverige” anser Richard Sörman att hon representerar det religiöst färgade tänkande där Sveriges uppgift inte bara är att rädda klimatet utan också världens alla flyktingar. Det är ett politiskt korrekt, feminiserat och vänsterliberalt trams som genomsyrar politiken. Några smakprov ur ett tal som Anna-Karin Hatt höll för sina partikamrater:

Läs vidare på Invandring och mörkläggning.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Bli medlem i MediaLinq så kan du sedan stödja Nya Media med bara två klick.

Prenumerera!

Loading

Senaste inläggen

Sociala Media

Medborgarpolitik.nu

Medborgarperspektivs egen blogg.

Arkiv