Intressant betraktelse av Mons Krabbe.

Man kan även dra paralleller till Sverige som styrs av några få partiledningar (och de som står bakom dem) och där riksdagen är deras köpta representanter. EU är inte mycket bättre, styrt av några få ickevalda kommissionärer.

Sitter här och tänker….på Rom….och på USA.

Närmare bestämt på Roms senatorer och deras motsvarigheter i dagens USA. Mycket har sagts om parallellerna mellan Roms nedgång och fall och läget i dagens västerland. Jag har dock inte läst något om parallellen mellan utveckling av senatorerna i Rom och desamma i dagens USA. Under republiken var senaten vad man kan kalla en konservativ balans av den folkliga makten i folkförsamlingen och det sista ordet i Rom. En senator av Rom var följaktligen en person från stadens mest upphöjda familjer, en person som uppbar mycket prestige och som utomlands förde sig med dignitet. En senator av Rom bugade aldrig inför en kung av ett främmande land. Han representerade nämligen Roms folk och romarna bugade inte inför någon. Allra minst en kung, som de själva hade gjort sig av med. Det som gjorde Rom stort var dess folks och dess ledares obändiga vilja, patriotism och anda. Det var en självklarhet för folkets ledande, senatorerna däribland, att visa vägen genom att leda folkarméerna i krig. Offervilja, sammanbindandet av ödena av hög och låg och lojalitet mot Rom var tidens ledord.

Läs vidare på Mons Krabbes blogg.