Bra samhällsanalys! Läs också kommentarerna och speciellt Pär Engströms.

För sextio år sedan var det skämmigt att inte försörja sig själv. Det hette att man inte skulle ligga andra till last. Notera den tendentiösa formuleringen. Ligga andra till last. Det hör man av själva ordvalet att det ansågs fel att låta sig försörjas av andra. Man skulle bära sin egen börda.

Numera är det inte ett spår skambelagt att leva av bidrag. Vissa gör det och anses tvungna därtill eftersom de av omständigheterna inte kan försörja sig själva. Kanske på grund av trista uppväxtförhållanden, som de inte rår för. Kanske på grund av att de utsatts för diskriminering och förnekas jobb av människor med fördomar mot exempelvis invandrare eller någon sorts minoritet. Någon anses behandla dem illa och den som ska skämmas är denne någon, inte den som måste försörjas. Någon annan är skyldig.

Eller ungdomsbrottslingar. Sådana fanns tidigare. De kanske stal eller gjorde mer eller mindre allvarligt ofog. Eller bara en så enkel sak som att mobba sina kamrater i skolan. Sådana bestraffades eftersom de ansågs skyldiga. Skolelever som inte skötte sig kunde tvingas gå om en årskurs eller relegeras från skolan om det var riktigt illa. Skulden var deras.

Nu är det tvärtom. Skulden är omvärldens.

Läs vidare på Det Goda Samhället.