Bra analys som väl beskriver verkligheten! Inte ens våra ”fria val” är fria när man bara kan välja kandidater som makten utsett. Nya partier måste få minst 4% av rösterna och det är svårt när etablerade media systematiskt undviker att informera om dem. Totalt sett bör det dock finnas tillräckligt många röstberättigade som hört talas om dem så att med valsamverkan (teknisk) skulle de kunna komma in i Riksdagen och bli både omtalade och en maktfaktor (vågmästare).

I en demokrati är de styrande åtminstone teoretiskt legitimerade av att folket har utsett dem i ett allmänt val. Vi lär oss att på så sätt hålls den styrande klassen ansvarig. Den måste lyssna på och lyda folkets vilja, annars så förlorar den makten. Så fungerar relationen inte i verkligheten. Processen går mestadels i motsatt riktning. Överheten styr den offentliga debatten och på så sätt också hur folket ska tänka. Maktelitens ideal är givetvis ett gentemot dem lydigt folk.

Historikerna Henrik Berggren och Lars Trägårdh kontrasterar den svenska individualismen mot både amerikansk individualism där man är beroende av familjen och europeisk korporatism där familjen eller kyrkan står i centrum. De menar att detta är unikt svenskt och förklarar både den höga tilliten till staten och den låga familjelojaliteten jämfört med de flesta andra kulturer. Svenskar ser staten som sina föräldrar – och man kritiserar helst inte sina föräldrar.

Med internet raserar alternativa nyhetssajter, vloggar och raserar den monolitiska berättelse som teve- och radiomonopolet en gång kunde leverera. Även om majoriteten fortfarande får sin världsbild formad av mainstreamkällor och troligen kommer att fortsätta med det under överskådlig framtid så har MSM skäl att vara oroliga.

Det som makteliten gör för att behålla kontrollen över narrativet är tre motdrag. För det första vill den censurera nätet, vilket i första hand sker genom att politikerna ställer upp villkor för de stora nätaktörerna. Kontrollen sker främst indirekt genom EU:s förordning ”Digital Services Act (DSA)”, som började gälla fullt ut 2024 och ger nationella myndigheter de sanktionsmöjligheter de behöver för att kunna kräva censur från de allra största plattformarna. Men det kallas förstås inte för censur utan för innehållsmoderering. Samma regler gäller i hela EU. Kritiker från både höger och vänster kallar DSA för ”censurlagen”.

För det andra strävar staten efter att kontrollera medborgarna med ett övervakningssystem som påminner om det forna prästväldet. Kina banar vägen med världens mest avancerade sanktionssystem för att skapa med staten lojala medborgare och företag. De kombinerar Big Data, AI, kameror med ansiktsigenkänning, finansiella plattformar och statlig makt på ett sätt som inget annat land kommer i närheten av. Västvärlden följer efter och frågan är om vi kommer att göra det hela vägen.

Den tredje konsekvensen av att staten förlorat kontrollen över narrativet ligger på en annan nivå och kan sammanfattas med begreppet ”den totala staten”. Begreppet har i vår tid aktualiserats av amerikanska tänkare som Curtis Yarvin och i synnerhet Auron MacIntyre med den bok han publicerade år 2024, ”The Total State: How Liberal Democracies Become Tyrannies”.

Även om den saknar ett officiellt propagandaorgan pumpar den totala staten ut en konstant ström av propaganda i alla tillgängliga kanaler. Anti-vit rasism, transgenderism och radikal feminism är verktyg för att underminera medborgarnas dygder och moral. Genom att riva ner medelklassens traditioner och symboler söker den totala staten skapa en värld där alternativ till dess makt verkar alltmer omöjliga. MacIntyre menar att det vi kallar ”liberal demokrati” i väst har förvandlats till en total stat – ett samhälle där en osynlig elit bestående av byråkrater, experter, NGOs, techjättar, mediehus och delar av näringslivet har total kontroll över samhället. Han citerar Curtis Yarvin om vad det faktiskt innebär att leva i ett sådant samhälle:

I en total stat är alla och allt genomdränkt av makt. Alla betyder något. Allt är viktigt. Alla måste bry sig. Alla vill förändra världen. Alla måste vara engagerade. Alla driver makten framåt eller försöker hålla emot den. Alla är antingen medlöpare eller dissidenter. Makten har förvandlat hela landet till en politisk sekt.

Hotet om att förlora sitt jobb eller sin sociala ställning är ett mycket kraftfullt vapen mot yttrandefriheten. Visst, din video där du fördömer regeringen kan bli viral, men om media påstår att du är rasist eller nazist riskerar du att vara arbetslös vid slutet av dagen. Du kan skatta dig lycklig om du din partner inte vill skiljas och dina vänner fortfarande pratar med dig vid slutet av veckan.

Även om vi får höra att vi lever i ett av de friaste samhällena i historien, känner människor sig tvungna att inte bara begränsa vad de säger online, utan också att papegoja sina lärares, chefers och kollegors politiska åsikter för att inte bli utpekade för sin tystnad. Tidigare kunde hotet om en viral video som avslöjade dina oortodoxa politiska åsikter få dig att tiga, men nu kan det vara förödande att inte högt signalera att du följer normerna i dina inlägg på sociala medier. Den moderna medborgaren lever i ett panoptikon av kollegor, familj, vänner och överordnade. Universitetsutbildning har blivit den port genom vilken nästan alla som kommer in i eliten måste passera – vilket innebär att den stora majoriteten av dem som styr i framtiden kommer att ha valts på grundval av ideologi, inte meriter.

Se videon på Swebbtv eller här:

——————-
Stöd Swebbtv:
Swish 123 535 86 92
Bankgiro 5786-0603
Bankkonto (månadsgivare) 9060 022 6751
Donera med kreditkort: https://nyheter.swebbtv.se/donera/
Hemsida: https://swebbtv.se
Nyhetssajt: https://nyheter.swebbtv.se
Webbutik: https://butik.swebbtv.se
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev: https://nyheter.swebbtv.se/nyhetsbrev/
KONTAKT
in**@*****tv.se