Ett mycket viktigt inlägg av Ola Wong, Kvartal! Varför ska staten ta ut marknadshyror av sig själv, när det gäller så viktiga hyresgäster som statliga museer? Och dessutom för byggnader som är specialgjorda för sitt ändamål.
| Så kom beskedet från Kulturdepartementet med anledning av museikrisen och svaret är – tadaa – mer utredning. Statens fastighetsverk (SFV) har chockhöjt hyran för Världskulturmuseerna – 57 procent bara för Etnografiska! Ledningen vill därför säga upp hyresavtalet för Medelhavsmuseets och Östasiatiska museets lokaler i Stockholm.Lokalfrågan för Världskulturmuseerna (SMVK) har redan tidigare blivit grundligt utredd för dyra pengar, som jag skrivit om tidigare. Kulturminister Parisa Liljestrandväljer dessutom att sätta räven att vakta hönshuset och ger Världskulturmuseerna uppdraget att analysera lokalsituationen i samråd med Statens fastighetsverk. Generaldirektör där är Max Elger, tidigare socialdemokratisk finansmarknadsminister. Han fick denna reträttpost 2024 av sin efterträdare, Niklas Wykman (M).En forskare mejlar att en inte alltför vågad gissning är att Fastighetsverket vill göra om Medelhavsmuseets lokaler vid Gustav Adolfs torg till regeringskansli, på samma sätt som politikerna slängde ut Medeltidsmuseet från sina lokaler till förmån för riksdagen. Dansmuseet fick efter en chockhöjning ta ner skylten i januari 2025 efter 70 års verksamhet på Drottninggatan. Fastighetsverket bedömer nu att lokalerna passar bättre som kontor (Rosenbad ligger runt hörnet). Så man kan fråga sig vad planerna är för Tyghuset på Skeppsholmen, där Östasiatiska haft sina specialanpassade lokaler sedan 50-talet? Kanske nytt kansli för fastighetsbyråkratin?Kulturdepartementets pressmeddelande innehåller oroväckande formuleringar. Resultatet kan mycket väl bli att museerna mister sina lokaler – men det gör inget åt grundproblemet: Marknadshyrorna.Vanskötseln av vårt internationella kulturarv uppmärksammas nu även internationellt.Flera företrädare för Vitterhetsakademien varnar för förödande konsekvenser och kräver i en debattartikel i tidningen Altinget att regeringen gör en omprövning av Fastighetsverkets policy för hyror. En stor del av materialet i Östasiatiskas och Medelhavsmuseets samlingar har Sverige mottagit på förtroendegrund och utfäst sig att vårda, visa och sprida kunskap om. ”Dessa museer skall alltså ses inte endast som museer utan även som nationella och internationella kulturarv med funktion av kunskapscentra”, skriver de. Vitterhetsakademien har därför kontaktat företrädare för de kulturpolitiskt relevanta organen på Cypern och i Kina och informerat dem om situationen i Stockholm – dessa stödjer Vitterhetsakademiens krav.Ett annat initiativ kommer från den franska organisationen Asia Collections Network – Europe. De skriver att situationen väcker allvarliga farhågor kring brist på transparens i hur hyreskostnaderna räknas ut och en strukturell motsättning mellan kulturpolitiken och finansdepartementet. Det svenska systemet straffar i praktiken offentlig verksamhet i statligt ägda historiska byggnader, menar undertecknarna.Jag kommer i kontakt med en av dem: Arnaud Bertrand, kurator för Kina- och Koreasamlingarna vid Musée Guimet i Paris. Han berättar att i Frankrike sköts byggnaderna för statliga museer ofta av aktörer som sorterar under kulturdepartementet – men det är inte frågan om några marknadshyror, mejlar han.Det mycket svenska systemet med ”marknadshyror” infördes för att skapa en effektivare resursanvändning och spara pengar åt staten. Den feta monopolkatten Statens fastighetsverk sorterar under finansdepartementet. Uppdraget är tydligt – hyror får inte sättas under marknadsvärde. Resultatet har blivit ett monster som äter bildning och skiter blå dunster om effektivitet. Det tvingar kulturpolitikerna att göda monstret med mer skattepengar. I vårbudgeten anslås cirka 50 miljoner kronor i kompensation till Operan, Dramaten, Historiska museet, Nationalmuseum och Naturhistoriska för att klara deras nya ”marknadsmässiga” hyror. Det är en hittepåuträkning (vad är det de tänker sig som alternativ hyresgäst till Nationalmuseum? En Pressbyrå?). Följden är hur som helst att Vasamuseet inte har råd att renovera Vasaskeppet och nära hälften av Nationalmuseums budget går till lokalhyror, vilket fackförbundet DIK skriver mer om i en längre rapport.SFV:s fastighetsdirektör Ellinor Magnusson har kommenterat kritiken internt med att SFV ”under ungefär tio år deltagit i dialoger om möjlig samlokalisering av SMVK:s museer för att skapa mer ändamålsenliga lokaler – något som fortsätter att vara en möjlig del av lösningen”. Statens fastighetsverk bedriver alltså egen museipolitik – trots att riksdagen (alliansen+SD) 2017 fattade beslut om att ”bevara varje museums särart” och motsatte sig en sammanslagning. Är det riksdagen eller byråkraterna som har makten?Här finns faktiskt en utredning som behöver göras.Men Statens myndighet för kulturanalys (jo, det finns en sådan) har aldrig gjort någon utvärdering av hyresmodellers effekt för kulturinstitutioner, eller någon jämförelse med andra länders hyresmodeller. Hur kan Frankrike överleva utan marknadshyror? Hur stor del av den svenska kulturkakan äts egentligen av byråkrater? (läs Matilda Bergs Så kan kulturen befrias från byråkrater för mer om det).I utredningarnas förlovade land framstår det som ett märkligt ointresse från politikerna för kulturbudgetens slukhål.SFV:s Max Elger har försvarat marknadshyrorna med att annars ”hade säkert Stockholms innerstad varit överbefolkad av statliga myndigheter som satt väldigt glest”. Haken är att Stockholms innerstad är överbefolkad av statliga myndigheter – men SFV jagar bildningsinstitutioner och turistmagneter, och ersätter dem med kanslier.En annan intressant sak i pressmeddelandet är att kulturministern ger Statskontoret i uppdrag att utföra en myndighetsanalys av SMVK. Hon vill se ”om effekterna blev de avsedda när man bildade SMVK”. Myndigheten kom till 1999 när Etnografiska i Göteborg och Stockholm, Medelhavsmuseet och Östasiatiska slogs samman. Uppdraget då var att ”värna den kulturella mångfalden och motverka främlingsfientlighet och segregation”. Trots museernas ihärdiga arbete har Sveriges problem med integration ökat sedan dess. Så, nej. Effekterna blev inte de avsedda. Men som en följd av woke och politisering har Världskulturmuseerna fått chefer som saknar kunskaper om Östasien och Medelhavskulturerna. Jag har tidigare skrivit om hur Världskulturmuseerna bränner sina böcker. Den mest effektiva ytanvändningen av ett forskningsbibliotek är trots allt sopcontainern.Medan Östasiatiska museet varit stängt för renoveringar i två år har SMVK också valt att riva ut en av museets basutställningar, Kina före Kina, där delar av museets unika arkeologiska samlingar förevisats i tjugo år, vilket ett annat forskarupprop larmat om i Magasinet K. I stället har man inriktat sig på att bygga upp en diffust definierad interaktiv basutställning som enligt ett förarbete ”bjuder in till reflektion över vad det innebär att vara människa i en globaliserad och mångfacetterad värld”.Det är bra om regeringen nu omprövar det misslyckade experimentet SMVK och slänger ut gökungen som är Världskulturmuseet i Göteborg. Men det är ingen seger om museer som Östasiatiska mister sina lokaler. Så här är ett förslag för nästa regering som ska bildas i höst: Få bort marknadsohyran och Statens fastighetsverk – lär av länder med framgångsrik museiverksamhet i stället. Utred hur mycket av kulturkakan som byråkraterna äter. Låt Etnografiska, Medelhavsmuseet och Östasiatiska släppa världskulturstenen och tillsätt en ledning som faktiskt är intresserad av vad som står på museernas skyltar. |
| Med vänliga hälsningar,Ola Wong, kulturredaktör Kvartal |
Lämna ett svar