En intressant och viktig analys av Malin Ekman. Har Trump-administrationen skjutit sig själv i foten?

När börjar en utmanare likna dem han en gång bekämpade? Thomas Massies fall ger svar.

Malin Ekman May 20, 2026

Det brukar sägas att makt korrumperar.

Med tiden påminner utmanaren alltmer om dem han en gång utmanade.

Tendenserna går att se i den andra Trumpadministrationen och i Trump själv.



Sedan sin historiska comeback 2024 har presidenten kompromissat med några av MAGA-rörelsens mest centrala uppgörelser: den med utdragna krig i Mellanöstern, den med intressen som utmanar de amerikanska, den med en stat som hemlighåller viktiga uppgifter från medborgarna, den med statliga utgifter som försätter amerikaner i knipa.

Uppgörelser som prövas med Irankriget, Israelrelationen, Epsteinfilerna och budgetpolitiken.

Ironiskt nog har den som kanske varit mest lojal med MAGA:s löften straffats av administrationen.

Thomas Massie, den okuvlige entreprenören från Kentucky som valdes in i kongressen första gången 2012, förlorade på sin principfasthet.

På tisdagen röstades han bort efter att tiotals miljoner dollar pumpats in i det rekorddyra primärvalet i Kentuckys fjärde kongressdistrikt.

Försvarsminister Pete Hegseth flög personligen till Kentucky för att kampanja mot republikanen före valdagen. President Trump drev personligen en kampanj för att få honom petad.

Partikollegorna vände Massie ryggen när han exponerade den amerikansk-israeliska lobbyorganisationen AIPAC:s inflytande i ingressen genom att helt enkelt berätta om dess kontakter med kongressledamöter.

I en kortare passage i en intervju med Tucker Carlson i juni 2024 nämnde han:

“Everybody but me has an AIPAC person.

What does that mean, an AIPAC person?

It’s like your babysitter. Your AIPAC babysitter who is always talking to you for AIPAC.”

Han berättade om hur nästan alla republikanska ledamöter i kongressen har en kontaktperson från AIPAC som regelbundet träffar ledamoten och säkerställer att hen “röstar rätt” i frågor som rör Israel. För egen del sa han nej när AIPAC i början av hans kongresskarriär försökte få honom att skriva en vitbok om Israel. Inte för att han hade starka åsikter om just Israel, utan för att han motsatte sig påverkansförsök och föreställningen att en politikers lojalitet kan köpas.

Det är den sortens obetvinglighet och ryggmärgsreflex mot etablissemanget som MAGA-rörelsens framgång vilat på.

Läs vidare på Stockholm Report.