I en rättsstat är ett starkt egendomsskydd en självklarhet. Sverige är ingen rättsstat idag!

Egendomsskyddskommitténs betänkande Stärkt egendomsskydd i regeringsformen (SOU 2026:54) är ett välkommet steg i rätt riktning. Det viktigaste är kanske inte att kommittén har funnit den slutliga lösningen på egendomsskyddets problem, utan att den faktiskt har lyckats lägga fram ett konkret grundlagsförslag. Det är en betydande skillnad mot 2023 års fri- och rättighetskommitté, som efter sitt arbete konstaterade att det inte gick att uppnå tillräckligt brett parlamentariskt stöd och därför avstod från att lägga fram något förslag om egendomsskyddet.

Det nya betänkandet innebär därför att diskussionen kan föras vidare på en helt annan nivå. Majoriteten föreslår bland annat att ett uttryckligt proportionalitetskrav ska skrivas in i 2 kap. 15 § regeringsformen. Ett ingrepp ska inte få gå längre än vad som är absolut nödvändigt för att uppnå ändamålet, och det som vinns för det allmänna ska stå i rimligt förhållande till konsekvenserna för den enskilde. Dessutom stärks ersättningsskyddet vid kvalificerade rådighetsinskränkningar.

Detta är, enligt min mening, ett första steg i rätt riktning.

Ett gediget rättsligt underlag

En av betänkandets förtjänster är det gedigna underlaget om det svenska och europeiska rättsläget. Framställningen av egendomsskyddet enligt Europakonventionen och EU rättighetsstadga visar tydligt att Sverige inte verkar i ett konstitutionellt vakuum. Artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen bygger på ett krav på rimlig balans och proportionalitet mellan det allmänna intresset och den enskildes egendomsintresse. Motsvarande proportionalitetskrav återkommer i EU-rätten.

Detta är centralt. Ett rättighetsskydd är aldrig starkare än dess svagaste länk. Det räcker inte med att formulera vackra principer i grundlagen om den enskilde sedan saknar effektiva möjligheter att få dem prövade och upprätthållna i praktiken.

Läs vidare på Det Goda Samhället.