Vill vi (= folket) verkligen ha krig? Förstår vi, framförallt européer, vad det innebär? Allt som man tjafsar om i den svenska valdebatten blir ju meningslöst.
Prof. Glenn Diesen 20 augusti
Den viktigaste frågan om sociala system är vad som skapar ordning genom att hantera konkurrerande intressen? Inom internationell säkerhet måste vi därför ställa frågan: Hur hanterar vi staters konkurrerande säkerhetsintressen?
Vi har inte ställt denna fråga på länge eftersom världsordningen efter kalla kriget var organiserad kring västvärldens kollektiva hegemoni. Ett hegemoniskt system hanterar staters konkurrerande säkerhetsintressen, snarare söker det stabilitet, ordning och fred genom dominans. Men den hegemonin är nu borta och vi måste återigen ta itu med staters konkurrerande säkerhetsintressen.
Hegemoni som Universella värden
Att diskutera andra staters säkerhetsaspekter är särskilt svårt för en före detta hegemon eftersom det uppfattas som ett svek mot universella värden. Hegemoner försöker alltid legitimera sin dominans som ett gemensamt bästa, vilket är anledningen till att hegemonens särintressen och privilegier avbildas som ”Universella värden”. Västvärlden talar inte längre om internationell säkerhet som konkurrerande säkerhetsintressen, utan som Universella värden.
Världsordningen efter kalla kriget, med liberal hegemoni, framställde västvärldens kollektiva hegemoni som en ”kraft för det goda” genom att påstås främja liberala demokratiska värden. Den västerländska politiska klass som uppstått under de senaste decennierna omfamnade helt en ideologi baserad på Fukuyamas teori om ”historiens slut”, då världen skulle enas under liberal demokrati och västerländskt ledarskap. Liberal hegemoni blev en hegemonisk norm eftersom dessa universella värden bara kunde råda under västerländsk dominans.
Förutsägbara handlingar av en hegemon på nedgång
En hegemon på väg ned kommer förutsägbart att försöka försvaga de växande makterna, och alla ”universella värden” som inte längre upprätthåller hegemoni kan kastas ut genom fönstret. Vad är det förutsägbara svaret från den tidigare hegemonen?
Det förutsägbara svaret skulle vara ett ekonomiskt krig mot Kina för att förhindra dess tekniska och ekonomiska uppgång, och om det inte fungerar, eskalera till ett faktiskt krig. I Europa kan hegemonin återställas med NATO-expansionism och proxykrig för att försvaga Ryssland som en rivaliserande makt. I Mellanöstern skulle Iran vara det främsta målet för regimskifte eller förstörelse som den främsta rivalmakten i Mellanöstern. Västra halvklotet måste återigen falla under Monroedoktrinen, Afrika kommer att bli ett slagfält för inflytande, och hegemonens allierade måste betala tribut.
Hegemoni är dock redan borta. Kina kan motstå ekonomiskt tvång, Ryssland kan balansera NATO:s expansionism, Iran har triumferande besegrat USA, och Washingtons imperialistiska överansträngning har nu accelererat långt bortom vad som är hållbart. Det finns inga lösningar på den kommande ekonomiska krisen som kan rädda situationen.
Tankar om fred i en multipolär värld
Kan fred bara existera om USA:s ekonomi och teknologi dominerar Kina? Kan fred i Europa bara existera om NATO:s expansionism fortsätter och kan attackera andra stater obehindrat? Kan fred i Mellanöstern endast uppnås om varje stat i regionen som står i opposition till västvärlden genomgår ett regimskifte eller förstörs?
Kan fred och ordning bara existera om västvärlden kan inkräkta i andra staters inrikes angelägenheter?
Fråga de ideologiska fundamentalisterna i väst om vad som skapar ordning, och svaret kommer alltid att hänvisa till någon form av ”universella värden” kopplade till västerländsk hegemoni.
Vår största utmaning i väst är att anpassa sig till en ny internationell maktfördelning: Hur uppnår vi fred och ordning i en posthegemonisk värld?
Väst kommer att välja krig
Att överge hegemoniska ideologier och återigen utveckla system som hanterar konkurrerande säkerhetsintressen är inte lätt. Den nya politiska klassen växte under de senaste decennierna i tron att de hade en unik roll i historien – de var ansvariga för övergången från den tidigare oordnade världen till en mer välvillig, rättvis och stabil värld. I ett dygdigt nytt civiliserande uppdrag skulle väst dominera för alltid, och det skulle vara till fördel för hela mänskligheten. Istället presiderar de över en era som avslutar 500 år av västerländsk dominans.
I en sådan miljö kommer ideologiska fundamentalister i väst att vägra att diskutera anpassning till den nya internationella maktfördelningen. De kommer säkerligen inte att diskutera rivaliserande staters säkerhetsproblem, vilket uppfattas som ett svek mot universella värden. Istället ser vi att militanta hökar stiger upp snabbt om de kan främja vanföreställningen att ett enda stort krig kan återställa den gyllene eran.
När västvärlden förbereder sig för evigt krig med löftet om att leverera evig fred, kommer de regler som legitimerade hegemonen att offras. Yttrandefrihet, navigeringsfrihet, reglerna för det internationella finanssystemet, internationell handel och andra regler som säkerställde en öppen och sammankopplad värld avskaffas. Det som var heliga principer överges med stöd av jihadistgrupper, fascistiska grupper och genom att till och med göra folkmord acceptabelt. Diplomati avfärdas som eftergift och till och med rädslan för kärnvapenkrig avfärdas nonchalant som att ge efter för kärnvapenutpressning.
Genom att avvisa ett system som söker ordning och fred genom att hantera konkurrerande säkerhetsintressen har väst valt krig för att återställa sin ouppnåeliga hegemoniska fred.
- TAGGAR
- EU
- Europa
- imperialism
- USA
- världskrig
- Väst
Artikeln finns på Global Politics.
Lämna ett svar