Utanför åsiktskorridoren och vad du annars inte får veta! *** Hitta det bästa inom Nya Media. *** En tjänst från Tankesmedjan Medborgarperspektiv.se.

Vem bestämde att partierna skulle säga nej?

•

Torbjörn Holkner skriver bra om Valsamverkan! Läs, begrunda och hjälp till när det blir dags (14. september 2026)

Det är medlemmarna som bestämmer.

Torbjörn Holkner Sep 04, 2026

Uppstickarpartiernas ledningar valde att gå fram var för sig i valet 2026. Sverige i valsamverkan erbjöd en teknisk modell där flera självständiga partier kunde samverka om en gemensam valsedel utan att uppgå i ett enda parti. Modellen fungerade tekniskt. Plattformen fanns. Partierna fanns. Väljarna kunde provrösta. Men den uppslutning som krävdes kom aldrig. Målet var 300 000 provröster. Resultatet blev 586. Därmed avslutade SiV sitt deltagande i valrörelsen den 31 juli. Valsedlarna trycktes utan Sverige i valsamverkan. Men frågan försvann inte. Vem bestämde att partierna skulle säga nej? Var det medlemmarna? Diskuterades teknisk valsamverkan på medlemsmöten, stämmor och kongresser? Redovisade partiledningarna varför den egna vägen bedömdes ha större möjlighet att föra partiet till riksdagen? Och framför allt. Vad är deras plan om valresultatet den 13 september ännu en gång visar att de befinner sig långt under fyra procent?
Ahmad Ali Moulavi svarade att Hans Jensevik lyfter en viktig demokratisk fråga. Medlemmarna ska naturligtvis ha insyn och möjlighet att påverka partiernas strategiska vägval. Men Ahmad ställde också den nödvändiga motfrågan. Det räcker inte att fråga vilka partier som tackade nej. Man måste också redovisa VAD de tackade nej till och VARFÖR. Vad innebar SiV erbjudande konkret? Vilka villkor ställdes? Vilka invändningar framfördes? Försökte parterna hitta kompromisser? Varför lyckades de inte? Teknisk valsamverkan kan vara intressant för små partier som var för sig saknar möjlighet att nå riksdagsspärren. Men även en teknisk konstruktion måste bygga på förtroende, tydliga spelregler och respekt för varje partis självständighet och politiska identitet. Ahmad sade därmed varken JA eller NEJ.
Han krävde att att båda sidor skulle granskas enligt samma måttstock.
Hans svarade med historien bakom SiV. Arbetet började för tio år sedan vid den konferens där SwebbTV föddes som videokanal. Hans hade då avvecklat Svensk Kommunrating AB efter 28 års verksamhet. Människor uppmanade honom att åka till riksdagen och tala förstånd med riksdagsledamöterna. Hans svarade att man i en demokrati inte talar förstånd med politiker. Man ersätter dem. Fyra tusen människor anslöt sig till tanken. Mer än en halv miljon kronor samlades in. En valplattform började byggas för att vinna valet 2022. Men entusiasmen försvann. Supporters blev åskådare. Många röstade med fötterna, lämnade landet eller gick till Sverigedemokraterna. Kvar blev en liten grupp som fortsatte arbeta.
Hans hade inte tänkt delta i valet 2026. Efter återkommande samtal med en person som skulle använda plattformen för att samla 18 500 provröster och visa hur ett mandat kunde flyttas från riksdagen till ett uppstickarparti ändrades planen. Hans byggde upp plattformen igen. Men den tilltänkta partnern meddelade genom ett mejl att personen hade ändrat sig och inte tänkte driva valsamverkan. Hans stod åter ensam med en fungerande valplattform, men utan en tung aktör som kunde skapa uppslutning. Därför riktade han en konkret fråga till Ahmad. Om Ahmad ställer upp med ett uppstickarparti 2030, är han då beredd att använda SiV valplattform och ta initiativ till en valsamverkan som kan samla tillräckligt många partier och väljare för att passera fyraprocentsspärren?
Den frågan kommer inte ur tomma luften. Den är slutpunkten i Hans fyra filmer under rubriken Hur svensken blev kommunist.

Läs vidare på Torbjörn Holkners Substack.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Prenumerera!

Loading

Senaste inläggen

Sociala Media

Medborgarpolitik.nu

Tankesmedjan Medborgarperspektivs egen blogg.

Arkiv