Om vandalerna hade haft vett att stanna, så…

Jag menar på deras tåg österut genom nuvarande Algeriet mot staden Hippo år 430. Som lär har börjat någonstans i södra Skandinavien åtskilliga sekler tidigare. Då hade den helige Augustinus haft chansen att leva lite längre och skriva ytterligare några tänkvärda verk. Samt vandalerna inte dukat under mot Belisarius hundra år senare och kunnat försvara nuvarande Algeriet mot Mohammeds arvtagare när det var så dags. Och jag hade sluppit att befatta mig med gårdagens (2021-04-09) artikel i Le Figaro.(i) Som fick mig att haja till.

Förra året tog Emmanuel Macron ett berömvärt initiativ (ii). Han gav historikern Benjamin Stora i uppdrag att göra en vetenskaplig studie över Algeriets kolonisering. För sin undersökning bereddes Stora tillgång till sedan 1960-talet hemligstämplade handlingar. Rapporten blev klar i år. Macrons avsikt med uppdraget var icke minst att inför offentligheten låta reda ut en del känsliga frågor för att normalisera de tidvis fortfarande spända relationerna med den gamla kolonin. Inte precis någon lätt uppgift, icke minst med tanke på att Algeriet inte är någon demokrati utan fortfarande styrs av arvtagarna till den algeriska befrielserörelsen FLN.

Medan Storas utredning blev väl mottagen i Frankrike var reaktionen från Algeriets sida blandad. En bra början, men långt ifrån tillräcklig. Medan Frankrike anser utredningen som en slags slutpunkt ser den algeriska sidan den snarare som ett första steg i rätt riktning. Somliga algerier vill inte ens sträcka sig så långt. Vid ett möte i den algeriska senaten i torsdags förklarade socialministern Hachemi Djaâboub att ”Frankrike är en traditionell och evig fiende”. Å andra sidan förklarade den algeriske presidenten Abdelmadjid Tebboune häromdagen att det för närvarande inte finns några problem mellan Algeriet och Frankrike och att relationerna mellan länderna är goda. Läget är således oklart och kommer så att förbli under överskådlig tid.

En annan faktor som påverkar relationerna mellan länderna är det stora antalet franska medborgare med rötter i Algeriet. (iii) Bland dem kan flera grupper urskiljas:

  1. Som resultat av det algeriska frihetskriget på 1950/60-talet till Frankrike återflyttade européer av fransk men även italiensk, spansk och portugisisk härkomst;
  2. Till Frankrike vid samma tidpunkt invandrade algerier (harkis, med sina familjer) som i inbördeskriget hade kämpat som hjälptrupper på kolonialmaktens sida;
  3. Till Frankrike efter krigsslutet under 1900-talets andra hälft som gästarbetare invandrade algerier med familjer;
  4. Sedan 1800-talets senare del från Algeriet till Frankrike invandrade sefardiska judar;
  5. På senare tid genom till Frankrike direkt eller via Italien eller Spanien invandrade algeriska migranter.

Frågan om hur många invandrare av algerisk härkomst som lever i dagens Frankrike kan inte besvaras med någon precision eftersom relevant statistik saknas. Enligt en artikel i CAIRN.info (iv) från år 2011 varierar uppgifterna mellan 1,5 miljoner från fransk sida och 4 miljoner från algerisk sida (OBS: dessa siffror torde endast avse personer tillhörande grupperna 2, 3 och 5). I franska Wikipedia (v) uppges att andelen barn med algerisk far födda 2015 varierade mellan departementen (antalet departement har minskats sedan dess genom sammanslagning) från 3,7 % (Alpes-Maritimes, Hérault och Drôme) till 10,5 % (Seine-Saint Dénis, förort till Paris) och Bouches du Rhône (9,5 %). Vid ett tal den 4 juli 2020 angav Algeriets president Abdelmadjid Tebboune antalet av i Frankrike levande personer av algerisk (s v s algerisk muslimsk) härkomst till 6 miljoner utan angivande av källa. Enligt uppgift i Wikipedia Islam en France (vi) uppskattas andelen personer med muslimskt påbrå i dagens Frankrike (eller vid en tidpunkt av mindre än fem år sedan) till i genomsnitt åtta procent av befolkningen. För året 2017 uppskattar Pew Research Centervii andelen till 8,8 % samt räknar med att andelen muslimer i den franska befolkningen kommer att uppgå till mellan 12,7 % och 18 % år 2050.

Vid sidan om personer med algeriskt påbrå som utgör den klart största enskilda gruppen av i Frankrike levande muslimer (franska medborgare och personer med uppehållstillstånd) fanns det för två decennier sedan enligt Brookings Institute ca tre miljoner muslimska invandrare från andra länder samt deras avkomlingar.

Vad har denna information för intresse för svenska läsare?

I huvudsak den av en kort beskrivning hur den franska befolkningens aktuella etniska/religiösa sammansättning påverkats av i första hand av relationerna med Algeriet och i andra hand med andra muslimska länder. En oundgänglig förutsättning för den som befattar sig med den demografiska utvecklingen hos det franska samhället för att eventuellt dra lärdom av den för svenskt vidkommande.

Samt den av ett litet avbrott i det dagliga informationsflöde som DN m fl till föga nytta ägnar åt Biden, Orban, Polen, Putin, Navalny och Tegnell. För att inte glömma Greta.

(i) https://www.lefigaro.fr/international/la-france-est-un-ennemi-traditionn...? (bakom betalvägg)
(ii) https://www.justiceinfo.net/fr/68661-france-algerie-vers-commission-veri...
(iii) https://www.brookings.edu/articles/islam-in-france
(iv) https://doi.org/10.3917/come.077.0219
(v) https://fr.wikipedia.org/wiki/Immigration_alg%C3%A9rienne_en_France
(vi) https://fr.wikipedia.org/wiki/Islam_en_France
(vii) Se: https://fr.wikipedia.org/wiki/Islam_en_France

Donera till Medborgarperspektiv som driver bloggen och Lästips. Vårt arbete och resurser går till att stödja Nya Media och yttrandefriheten.
Klicka på något av beloppen i knappen och du kommer till en ny sida där du kan bekräfta din donation med ett klick eller öka på beloppet.

Publicerad av: 

Gerhard Miksche 2021-04-11