Ett bra komplement till Henrik Jönssons video.

Detta är långt och kräver eftertanke.

Tage Erlander, en av Socialdemokratins mest framgångsrika statsministrar, myntade 1965 begreppet

”de stigande förväntningarnas missnöje”.

Med det menade han att man ska påverka människor att vara ständigt missnöjda.

Socialdemokraterna skulle då kunna utlova förbättringar.

Det skapade förväntningar hos folket, alltså väljarna.

Det gällde då för Socialdemokraterna att alltid hålla svenska folket missnöjt

och sedan hålla förväntningarna och löftena i gång.

Om folk däremot skulle vara nöjda så skulle de inte rösta på Socialdemokraterna.

En genial analys.

Hela tiden motsättningar,

inga riktiga förbättringar,

bara stigande förväntningar.

Med mera splittring i samhället så skulle statsmakten kunna skapa ett ständigt puttrande missnöje.

Genom att skapa motsättningar har Socialdemokraterna tagit på sig rollen att sedan försöka fånga upp detta missnöje och skapa förväntningar om något bättre.

Det har varit den inneboende kraften i all Socialdemokratisk politik sedan dess,

alltså under 60 års tid.

De borgerliga partierna är inte tillräckligt smarta för att kunna förstå systemet.

De tror att de kan rädda Sverige genom att gå in och lappa och laga.

Varje gång vi har haft borgerliga regeringar så har de misslyckats.

Redan 2017 skrev jag att det finns bara ett enda regeringsdugligt parti i Sverige och det är Socialdemokraterna.

Oj, vad jag fick mothugg.

Jag försökte förklara att det handlar inte om vem som har bästa eller sämsta politiken,

utan vem som kan genomföra sin politik.

Många ville inte,

eller kunde inte förstå.

Jag gav upp.

Det fick visa sig.

Nu är vi där.

Läs vidare på Stefans Facebook.