Intressant betraktelse av Karl-Olov Arnstberg.

Jag ska börja med två grundläggande frågor:

• Varför är demokratin så hyllad?
• Varför varnar de ivrigaste bejakarna ständigt för risken att förlora den?

Standardsvaret är att eftersom demokratin är folkets och inte någon despots maktinnehav så handlar det om gott och ont. Demokratin är god och alternativen onda. Därför är demokratin bäst och därför måste den värnas.

Nu kommer en viktig följdfråga:

• Vilket är prioriterat, ett bra fungerande samhälle där frågan om ledarna/ledningen är demokratiskt tillsatt är underordnad eller ett samhälle där demokrati är första prioritet oavsett vad det har för samhälleliga konsekvenser?

Det här är en knepig fråga där många som inte låtit frågan sjunka in skulle svara att demokratin är viktigast, underförstått att med demokratin så får man det bästa möjliga samhället. Det påståendet kräver en empiriskt grundad kontroll. Jag tar Sverige som exempel, inte minst därför att Sveriges demokrati brukar rankas bland de fem bästa i världen:

• Är Sverige i dag ett bättre land att bo i än det var på 1950-talet?

Den hårda kärnan i svaret på den frågan gäller ekonomin. Ett enkelt men pålitligt sätt är att ställa Sverige i relation till andra länder. Genom att fråga hur den svenska valutan i dag står i relation till dollarn och schweizerfrancen, jämfört med femtiotalet, kan man få ett mått på hur bra våra politiker lyckats under de senaste sjuttio åren. Jag väljer dollarn därför att den är världsvalutan och schweizerfrancen därför att Schweiz inte har representativ utan direktdemokrati. På 1950-talet kostade en dollar kring fem kronor och en schweizerfranc under två kronor. I dag kostar dollarn det dubbla och schweizerfrancen det sexdubbla.

Jämför vi dagens sönderfallande mångkulturella välfärdssamhälle med femtiotalets etniskt homogena Sverige med sin starka framtidstro, protestantiska arbetsmoral, goda ekonomi, låga brottslighet och obefintliga arbetslöshet så vinner 1950-talet överlägset. Visst, vårt nutida Sverige är ojämförligt tekniskt mer avancerat och välfärden mer utbyggd, men om vi bortser från ekonomin handlar demokratifrågan främst om tre mätbara samhällskvaliteter, som är avhängiga varandra: socialt kapital, trygghet och framtidstro:

• I vilken utsträckning känner medborgarna samhörighet med och har förtroende för varandra, det som kan fångas in med begreppet socialt kapital?
• Känner sig medborgarna trygga, vill och kan stadsbor nattetid ”sakta gå genom stan”.
• Ser svenskarna ljust på och är förhoppningsfyllda inför framtiden?

Tre svar:

Läs svaren och fortsättningen på Invandring och mörkläggning.