EU-byråkrater bortser från verkligheten! Dags för opinionen att vakna och sätta igång en belysande debatt.

EU:s klimatmål förstör konkurrenskraften, trots att de skjuts på framtiden och förmodligen aldrig kommer bli verklighet. Det skriver Christian Sandström i en krönika.

Igår 06:00 Under Ursula von der Leyens ledning har EU sjösatt sin gröna giv och mål om netto noll-utsläpp för unionen till 2050.

Fler röster höjs gällande EU:s klimatmål om nettonoll-utsläpp år 2050. Missnöjet kokar runtom i Europa. Inte minst i Tyskland, vars ekonomi och industriproduktion varit i fritt fall en längre tid.

Orealistiska (”ambitiösa”) mål skjuts på framtiden. Fem år åt gången, eller tio år åt gången. Vissa mål är så orimliga att mer eller mindre samtliga EU-länder struntar i dem från början.

Men skadan är ändå betydande. Marknader prissätter risker och politisk osäkerhet.

Förväntningar påverkar

Afv:s gästkrönikör Mats Nilsson beskrev med utgångspunkt i ny forskning hur fastighetspriser och investeringsklimat påverkas av vindkraft – långt före en eventuell etablering.

Det räcker med en karta, politiska pennstreck syns direkt i fastighetspriserna. Förväntningar reflekteras snabbt in i prismekanismen.

EU:s våta filt

EU:s klimatmål om nettonoll-utsläpp år 2050, förbud mot bensinbilar till 2035 och riktmärken för vätgasproduktion eller väderberoende elproduktion får precis samma effekt.

Bryssel lägger en våt filt över kontinenten. Politiska risker och hot påverkar såväl storbolag som hela Europas nätverk av underleverantörer. När kostnaderna blir alltför höga och synliga viker politikerna och lättar lite på filten. Alla kan andas ut, en stund.

Men den osynliga kostnaden i form av uteblivna investeringar, ovilja att anställa, etableringar som aldrig blir av och marknadsandelar som tappas till Kina kan inte göras ogjord. En indirekt, men ohygglig kostnad.

Läs vidare på Affärsvärlden.