Utanför åsiktskorridoren är det fullt möjligt att se händelserna i Mellanöstern på detta sätt.

Denna artikel publicerades igår i tidningen Proletären och har även publicerats på steigan.no. Fullständig titel: ”Propagandakriget i media har varit tydligt: alla sluter upp bakom kriget – men kritiserar Trump på taktiska grunder.”

Attacken mot Iran är ett av modern tids tydligaste skolboksexempel på ett fullständigt oprovocerat anfallskrig där media utfört sitt propagandauppdrag från början till slut.

Inför attacken upprepade alla slaviskt att Iran inte “till något pris får tillåtas utveckla kärnvapen”, (utrikesminister Maria Malmer Stenergard).

Notera att alla amerikanska underrättelsemyndigheter fastslagit att “Iran inte bygger ett kärnvapen” (USA:s nationella underrättelsechef Tulsi Gabbard); att det inte fanns “något tecken på att ett sådant beslut [att skaffa kärnvapen] fattats” (förre CIA-chefen William Burns). Iran föreslog ända inpå attacken att stoppa all anrikning i flera år och till och med skapa ett regionalt konsortium för kärnenergiövervakning för hela regionen.

“Möjligheten att komma överens var minimal”, upprepade lojala medier förutsägbart nog ändå, utan att påpeka att “möjligheten” var “minimal” eftersom väst blockerat varje lösning.

Tankekontrollens totala järngrepp i väst illustreras fint av att alla diskuterar huruvida Iran skulle ha utvecklat kärnvapen eller inte.

Därmed flyttas agendan helt och hållet från den enda staten i regionen som fysiskt förintar och ockuperar flera länder och som utgör ett existentiellt hot mot Iran, samt helt ensam i regionen faktiskt har runt 400 kärnvapen illegalt utanför NPT-ramverket: Israel.

Jag utmanar läsaren till att försöka hitta ett enda undantag i mainstreampressen.

Läs vidare på Global Politics.