Uppenbarligen fungerar inte rättsstaten som en rättsstat borde, den har blivit politiserad!

Leif V Erixell är ordf. i MRRS/Medborgarrättsrörelsen i Sverige och redaktör för boken ”Medborgaren och rättssystemet”.

Vid grova våldsbrott fungerar rättsstatens institutioner i regel väl. Bevis prövas och processerna granskas noggrant. Men rättsstatens verkliga kvalitet prövas inte i de mest uppmärksammade fallen, utan i vardagen – i de mål som sällan når löpsedlarna.

Det är där en mer oroande bild framträder. Hur robust är rättssäkerheten i mål som rör äganderätten, yttrandefriheten, skatter, jaktbrott och de svårbedömda sexualbrotten? Är lagstiftningen frihetligt inriktad eller är den frihetsinskränkande, aktivismsstyrd, och enögt formalistisk? Kan medborgaren verkligen räkna med en rättvis prövning, en ”fair trial” i nämnda fall?

I praktiken prövas dessa centrala frågor sällan fullt ut. Argument förbigås och beviskrav urholkas. Sexualbrott enligt samtyckeslagen är ett tydligt exempel, där hörsägen och subjektivt bedömd trovärdighet ibland ges avgörande betydelse. Både häktningar och domar kan vila på svagt underlag – med livsavgörande konsekvenser. I de resningsfall som granskades i Göran Lambertz rapport Felaktigt dömda (2006) rörde majoriteten av de personer som var oskyldigt dömda sexualbrott. Senare forskning (2018) visar också – de facto – på skillnader i bevisvärdering. I en studie publicerad i Svensk Juristtidning – jämför man fall med olaga hot med våldtäkt och kommit fram till att den tilltalade dömdes i 90 procent av våldtäktsmålen, jämfört med bara 18 procent i mål om olaga hot – trots likartat bevisläge!

Jaktbrotten och naturfascismen

Liknande problem framträder i andra rättsområden. Fallet Karl Hedin illustrerar hur svagt underbyggda misstankar kan leda till långtgående frihetsinskränkningar och lidande utan proportion. Fallet Hedin tycks även vara påverkat av det jag kallar naturfascism; en ideologi som sätter människan under djur och insikter i en etisk värdehierarki. Allt människan gör visavi naturen är inom denna dogmatik suspekt. Planeten skulle vara så mycket bättre och finare utan människan och hennes påverkan och ständiga ”förstörelse”. Det är svårt att förklara hur en politik som mynnar ut i förbud för en bonde att flytta en stenmur på sin egen mark för att några insekter etablerat sig där eller agerandet vid misstänkt vargjakt där polisresurser som helikoptrar och tungt beväpnade insatsstyrkor kallas ut, utan denna ideologiska komponent. Naturfascismen är en uppenbart anti-human ideologi av sektkaraktär. Likväl är den långt ifrån ovanlig hos både politiker, åklagare och myndigheter.

Fortsätt läsa på Det Goda Samhället om de andra typerna av brott: Vardagsbrott, Fogden, Yttrandefriheten, Äganderätten och de små stegens tyranni.