In Sweden we have a system!

I Matteusevangeliet 7:5 uppmanar Jesus oss att “ta först bort bjälken ur ditt eget öga, sedan kan du se klart och ta ut flisan ur din broders öga”. Det är en del av Bergspredikan och en känga mot hyckleriet i att se problem hos andra, när problemen hos oss själva är större. Jesus lär oss att i första hand hantera våra egna brister innan vi kritiserar andras. Svensk media skryter gärna om hur låg korruption vi har i Sverige och pekar finger åt länder som Ungern. Här vore viss självkritik på sin plats.

Vi har ett antal korruptionsindex som svensk media stoltserar med. Det finns dock en berättigad kritik mot själva mätmetoden, särskilt Transparency Internationals välkända Corruption Perceptions Index (CPI). Det har svårt att fånga upp institutionell korruption. Institutionell korruption innebär att offentliga eller privata institutioner missbrukar sin ställning genom att politiska processer, regelverk eller beslutssystem manipuleras för privat vinning eller särintressen. Det sker på ett strukturellt plan och skiljer sig från enskilda mutbrott genom att korruptionen blivit en del av systemet.

Svensk korruption är främst av den institutionella sorten. CPI är näst intill meningslös eftersom den bygger på enkäter med experter och affärsmän, inte på statistik över domar eller polisanmälningar. CPI speglar främst ett lands självbild och blir så en truism. I Sverige får du inte pengar under bordet, men belönas på andra sätt, som inte är meritokratiskt motiverade. Sveriges självgodhet skapar den perfekta grogrunden för korruption. Svensk media är en central del av korruptionen. Att nästan alla av DNs och SVTs journalister är släkt eller gamla skolkamrater från Stockholms innerstad är iögonfallande och beror inte på deras fenomenala kompetens.

Läs vidare på Det Goda Samhället.