Alldeles rätt! Enda botemedlet är decentralisering.

Demokratin hotas inte främst av yttre fiender, utan av sin egen struktur. När makten centraliseras blir den en trofé för extremister, och historien visar hur små grupper gång på gång kunnat fälla hela system. Dagens exempel – från Henry Nowak‑fallet i England till EU:s byråkratiska centralisering och USA:s politiska strider – visar att samma mönster upprepas i vår tid. Just därför är decentralisering inte en reformidé, utan en nödvändighet för demokratins överlevnad.

Demokratin framställs ofta som en fråga om fria val och rättssäkerhet. Men dess verkliga livsvillkor ligger i maktens struktur. Ju mer makten centraliseras, desto enklare blir det för en liten, dedikerad grupp att ta över – och desto mer lockar den till sig extremister. Historien visar gång på gång att centralisering är demokratins akilleshäl. Conquistadorerna kunde fälla hela imperier med några hundra män. Bolsjevikerna tog över Ryssland genom att slå mot maktens centrum. Nazisterna kunde dominera Tyskland eftersom institutionerna redan var centraliserade.

Det som gör frågan akut idag är att vi ser samma mönster upprepas i vår egen tid.

Läs vidare på Det Goda Samhället.

Läs också Patrik Engellaus artikel: Subsidiaritet.