Intressant och tankeväckande analys av Mons Krabbe. (Slutsats: Är kärnvapenkriget förlegat?)

Det finns mycket att säga om Rysslands misslyckanden i Ukraina, men misslyckandet att hantera drönarhotet kan inte läggas till på den listan. Jag skulle vilja säga att drönarna är det huvudsakliga skälet att Ryssland inte klarar av att avancera snabbare än vad en snigel tar sig fram. Samma gäller för Ukraina. Skillnaden visavi 2022, när man klarade av snabba operationer, trots förluster, och tog avsevärda ytor i söder och sedan när Ukraina slog tillbaka med snabba motoffensiver och läget nu, är slående. Det är lätt att sitta och håna på nätet, men faktum är att vi står mitt upp i ett stort militärteknologiskt skifte. Jag skrev på djupet om detta i februari 2023 (se länk). Detta skifte är lika dramatiskt som introducerandet av kulsprutan i början av 1900-talet. Att se Rysslands och Ukrainas fordon bli mosade av drönare är som att beskåda infanterivågorna mejas ned av kulsprutorna under världskrigets plågsamma skyttegravskrig.

Dessa svängningar mellan offensiva och defensiva krafter har pågått sedan krigsföringens begynnelse. Medel har föranlett motmedel och sedan har ”medlet” raffinerats ytterligare eller motmedel mot motmedlet tagit fram, och så vidare i en evig jakt på herravälde över slagfältet. De senaste decennierna har de defensiva motmedlen allt mer fått överhanden över de offensiva medlen, men med drönarna ankomst på scenen så är kronan satt på verket. Defensiven är nu kung på slagfältet. Ingen offensiv rörelse kan företas utan att en serie oerhört bestraffande slag utdelas. Detta läge kommer så klart en dag förändras, den dagen man tar fram effektiva motmedel, men för tillfället är läget att defensiven och drönarna regerar.

Läs vidare på Mons Krabbe

Samhällsdebatt, historia och säkerhetspolitiska analyser