Det är för sent att återskapa det gamla, men det behöver inte vara för sent att rädda Sverige och bygga ett nytt och bättre. Det kunde ha startat redan i år (Val 26), om inte folket hade varit utsatt för så grundlig grooming så länge.

Många svenskar känner nog igen sig i den känsla som Peter Hahne, tysk journalist/samhällsdebattör och tidigare TV-programledare på ZDF, säger i en intervju med Die Weltwoche.

”Vi vill ha tillbaka vårt gamla Tyskland. Det är ingen nostalgi eller gnäll om att allt var mycket bättre förr i tiden. Men det gamla Tyskland var ett säkrare land, ett välbärgat land, ett demokratiskt land. Ett land som prioriterade rätt. Det vill säga; familjen, barnen och utbildning. Nu är allt det förstört, men det var det gamla Tyskland.”

Sverige, Finland, Danmark, Norge, Frankrike och flera andra EU-länder skulle lätt kunna användas i texten istället för Tyskland då samtliga valt samma vådliga väg som till stor del fört med sig förstörelse och destruktiva samhällsförändringar.

En sak förenar oss alla – den tiden är tyvärr förbi och våra beslutsfattare har sett till att den aldrig kommer tillbaka igen. Med lätthet har den politiska eliten sålt ut sina egna länder och ser samtidigt till att berika sig själva.

Istället för att fortsätta arbeta för det egna folkets och landets bästa samt värna om fred, samarbete och diplomati har man vänt detta ryggen för att med gemensamma krafter se till att bryta ned Europa, där den nedåtgående spiralen för industrin borde vara en väckarklocka för gemene man. 

Det ironiska för Sveriges del är att befolkningen står inför ett val där man skulle kunna ställa en del tillrätta genom att utesluta de åtta partier som villigt försatt oss i den här situationen och börja kräva att befolkningens behov sätts i första rummet framför utländska prioriteringar och näringslivets egenintressen, men det finns överhuvudtaget inga tecken på ett kollektivt uppvaknande från decennier av indoktrinering trots att det inte råder någon tvekan om vart vi är på väg. Det gamla skräpet kommer således otvivelaktigt bevaras och hyllas även de nästkommande fyra åren med konsekvenser som kommer drabba våra efterkommande extra hårt.

Läs vidare på Jenny Pipers blogg.